Jag åt ett ägg till frukost och blev äckligt mätt, jag känner nu bara äcklelkänslor när ja tänker på ägg :S usch o fy. Banan gick bra att äta dock =) mumma. Just nu sitter jag och kämpar i mig köttfärs med mosade kokta grönsaker, gott men det är så ovant att äta långsamt då man är van vid att häva i sig maten snabbt. En annan nackdel med att äta sin middag långsamt är att den blir kall =P nu e jag proppmätt och ska nog vila en stund, det är ansträngande att äta hehe.

Jag åkte dit förra Måndagen den 2 maj, fick droppnål och lite pre medicin innan de körde ner mig på operation. Jag var jävligt rädd så jag fick lugnande i droppnålen så jag blev lite hög typ, det var bra på det sättet att jag inte tänkte så mycket på vad som skulle hända längre och kunde slappna av lite innan narkosen kom.

Efter jag pratat med läkaren en liten stund så somnade jag in och vaknade på uppvaket av att jag försökte slita av mig andningsmasken och bara skrek "ONT!". Jag fick snabbt morfin och somnade om.

Nästa jag minns är att jag vaknade upp och ville ringa hem och berätta att det gått bra, sen bestod natten av täta kontroller och konstant nya patienter in och ut som skrek. Jag fick öronproppar o ett glas med två matskedar vatten i som jag fick svälja försiktigt.

När jag kom upp på avdelningen hade jag mycket ont, jag skulle upp och röra mig men jag bara skrek och var arg på allt och alla som var i min närhet, jag kände rätt fort att något var fel. När familjen och Johan kom så var jag bara ledsen och grät konstant av smärtan, tillslut blev det så outhärdligt att jag fick gå tillbaka till sängen där jag låg i kramper och skrek rakt ut av smärta, efter nästan 2 timmars skrikande och en nervös och gråtande Johan bredvid mig så fick jag en morfindos som gjorde att jag slappnade av och smärtan försvan.

Johan och pappa var tvungen att dra men mamma stannade med mig tills Jimmy kom och de var nästan kvar hos mig till klockan 7.

Dagen därefter då det egentligen var dags för hemgång låg jag åter igen i kramper, nu tätare än förut och hyperventilerade, jag fick helt enkelt inte åka hem, jag var hos dietisten i 10 minuter innan jag bröt ihop och sköterskan fick leda mig tillbaka till sängen. Jag var trött på smärtan och ledsen att jag själv inte fick åka hem som de andra gjorde. När jag krampade för 3dje gången kom en sköterska till mig och satt på sidan av min säng till doktorn kom och pratade med mig, tydligen hade det blivit stopp i tarmarna och de var som cement.

När detta var löst fick jag besked att jag skulle få åka hem dagen efter, men väntan var lång och jag började känna av en infektion. Jag fick då tabletter.

Efter några dagar hemma då jag mådde skit fick pappa köra in mig till vårdcentralen där de konstaterade infektionen och jag fick nya tabletter.

På måndagen mådde ja ännu sämre och åkte in med mamma till vårdcentralen där de skickade vidare oss till Näl igen för att det såg så galet ut. Däe fick jag sitta nästan hela dagen tills jag tillslut fick träffa en doktor som visade och berättade för mig varför jag hade så ont och där fick jag ytterligare tabletter som skulle skynda på läkeprocessen.

Nu mår jag bra och har efter en vecka av soppa och yoghurt börjat ära mat. En liten bit knäckebröd till frukost, en tredjedels laxfile och en mosad potatis till middag, en bit melon till mellanmål och en bakad potatis (liten) med lite keso och tonfiskröra =) allt gjort med lättprodukter.