Min framtid
Datum: 2010-12-08 @ Tid: 13:34:31
Jag har ju kämpat med min vikt nu i typ snart 3 år. Hade en period i mitt liv då jag flyttade långt hemifrån, blev arbetslös och mitt dåvarande förhållande gick åt helvete och i all den panik som var gick jag upp 50 kilo under 1 års tid.
När jag flyttade hem gick jag ner 30 av dessa kilo och mår nu mycket bättre (fysiskt) men det är ju dock mycket kvar innan jag ska må bra. Jag har kämpat och jag känner att jag klarar inte mycket mer själv nu om jag inte ska sluta äta mat alls.
Imorgon har jag fått tid på Sahlgrenska som jag skrivit innan för att göra massa tester och ge mig den hjälp jag behöver, ska verkligen pusha på dem så det blir något vettigt av de hela. Har ju inget förtroende för vården alls. De kan ju proppa i mig hur mycket piller som helst för att dämpa min ångest men i slutändan tar det ju inte bort mitt problem som ligger i grunden, alltså mitt självförtroende.
Jag lever nu, jag är bara 21 år, jag vill inte gå ner i vikt om 20 år jag vill göra det NU! Jag kommer inte bry mig om jag har ett par extrakilo när jag är typ 40, det är nu jag vill leva och känna mig snygg, kunna kolla på foton på migsjälv om några år och titta tillbaka på min ungdom som något bra, inte som något ångestladdat.
Men iaf, Imorgon blir det skola först, sen kommer min Baka in och underhåller mig och följer med mig till kliniken =D så slipper jag va själv =P
Mamma tyckte jag hade civilkurage häromdagen då jag ringde till Tjörns busstrafik och anmälde en busschauför som behandlade en psykiskt instabil människa åt helvete fel och trodde han vann status i våra ögon (de som satt på bussen) hos mig vann han endast förakt och det sa jag också till hans chef. Gav honom ett långt upplägg om människosyn och hur i helvete fel Västtrafik behandlar denna person. Jag skulle bara vilja se hur chefen tacklade detta problem efter vi lagt på luren, om han ryckte på axlarna eller om jag gav honom större insikt, för det känndes som om jag gav honom en annan syn på situationen än de haft innan.
Nu ligger jag i fas i skolan iaf, har skickat in allt jag ligger efter med så nu är det bara att ta tag i det som ligger framför mig!
När jag flyttade hem gick jag ner 30 av dessa kilo och mår nu mycket bättre (fysiskt) men det är ju dock mycket kvar innan jag ska må bra. Jag har kämpat och jag känner att jag klarar inte mycket mer själv nu om jag inte ska sluta äta mat alls.
Imorgon har jag fått tid på Sahlgrenska som jag skrivit innan för att göra massa tester och ge mig den hjälp jag behöver, ska verkligen pusha på dem så det blir något vettigt av de hela. Har ju inget förtroende för vården alls. De kan ju proppa i mig hur mycket piller som helst för att dämpa min ångest men i slutändan tar det ju inte bort mitt problem som ligger i grunden, alltså mitt självförtroende.
Jag lever nu, jag är bara 21 år, jag vill inte gå ner i vikt om 20 år jag vill göra det NU! Jag kommer inte bry mig om jag har ett par extrakilo när jag är typ 40, det är nu jag vill leva och känna mig snygg, kunna kolla på foton på migsjälv om några år och titta tillbaka på min ungdom som något bra, inte som något ångestladdat.
Men iaf, Imorgon blir det skola först, sen kommer min Baka in och underhåller mig och följer med mig till kliniken =D så slipper jag va själv =P
Mamma tyckte jag hade civilkurage häromdagen då jag ringde till Tjörns busstrafik och anmälde en busschauför som behandlade en psykiskt instabil människa åt helvete fel och trodde han vann status i våra ögon (de som satt på bussen) hos mig vann han endast förakt och det sa jag också till hans chef. Gav honom ett långt upplägg om människosyn och hur i helvete fel Västtrafik behandlar denna person. Jag skulle bara vilja se hur chefen tacklade detta problem efter vi lagt på luren, om han ryckte på axlarna eller om jag gav honom större insikt, för det känndes som om jag gav honom en annan syn på situationen än de haft innan.
Nu ligger jag i fas i skolan iaf, har skickat in allt jag ligger efter med så nu är det bara att ta tag i det som ligger framför mig!
Kommentarer
Trackback